|
Påskens
gudstjänster
Festernas fest och högtidernas
konung. För de ortodoxa utgör påsken kyrkoårets
absoluta höjdpunkt. Såväl i Ryssland och Ukraina
som i Grekland eller i Etiopien varvas festbestyren i de ortodoxa
hemmen med flitiga besök i de uttrycksfulla gudstjänster
som präglar passionsveckan. Gudstjänsterna bär
kyrkfolket genom passionsberättelsen fram till glädjen
över Herrens uppståndelse och världens frälsning.
Stora veckan
Veckan som följer palmsöndagen benämns i den
ortodoxa kyrkan som stora veckan och veckodagarna kallas följaktligen för
for stora måndagen, stora tisdagen etc. Stora veckan
utgör den sista tiden av förberedelse inför
påsken. De ortodoxa har följt den stora och heliga
fastan i fyrtio dagar före palmsöndagen och fortsätter
att fasta ända till påsknatten.
Under stora veckan ändras gudstjänsternas
innehåll och stämning gradvis från fastans
enkla, kontemplativa och monastiskt influerade form och den
annalkande påskfesten tecknar sig allt starkare. Det
enkelt upplästa textmaterialet ger vika för körens
sjungna delar och hymnografin ger uttryck för den liturgiska
erfarenhetens olika aspekter: det emotionella sida vid sida
med det teologisk-intellektuella.
Stora torsdagen
På stora torsdagens afton förrättas en gudstjänst
som egentligen är stora fredagens morgongudstjänst;
det liturgiska dygnet byts nämligen redan på aftonen.
Inför denna gudstjänst med dess förinnerligade
texter har ett kors som avbildar Golgata burits till mitten
av kyrksalen. Under gudstjänsten läses tolv evangelieavsnitt
ur Kristi passionshistoria och mellan avsnitten sjunger kören
sånger som anknyter till texterna. Kyrkobesökarna
håller levande ljus i händerna och ljusen tänds
inför varje evangelieläsning. Ljuset tar många
med sig hem och det används till att tända lågan
i ikonlamporna i hemmen. Gudstjänsten är ca tre
timmar lång.
"Den vise rövaren gjorde du
i samma stund värdig paradiset, Herre. Upplys även
mig genom korsets trä och fräls mig..." (Gudstjänstens
eksapostilarion)
Stora fredagen
Vid stora fredagens aftongudstjänst som börjar på
eftermiddagen minns vi Herrens nedtagande från korset.
Församlingen återupplever den sorg och bedrövelse
som den tidigaste församlingen kände inför
insikten om hans död:
"Josef och Nikodemus tog dig, som
klär dig i ljus såsom en mantel, ned från
träet, och seende dig död, naken och utan grav,
grät de innerligt och ropade klagande: Ve mig, ljuvaste
Jesus! Nyss såg solen dig hänga på korset
och dolde sig i dunkel; jorden bävade i fruktan och templets
förlåt rämnade...Hur skall jag kunna begrava
dig - min Gud?"
Under gudstjänsten som varar ca en
och en halv timme bär man fram Kristi gravikon som föreställer
den döde Jesus i graven och ställer den mitt i kyrkan
medan kören sjunger:
"Den ärevördige Josef
tog din heliga lekamen ned från träet, svepte den
i en ren linneduk, beströdde den med välluktande
kryddor och lade den i en ny grav… Till de myrrabärande
kvinnorna ropade ängeln och sade: Myrra anstår
de döda, men Kristus har visat sig främmande för
förstörelsen."
Kyrkobesökarna vördar Guds frivilliga
offerdöd för världen genom ikonen: bugar sig
en efter en till marken framför den och kysser den heliga
bilden och den evangeliebok som placerats på ikonen.
Man tar också emot prästens välsignelse och
kysser hans hand som tecken på vördnad för
hans ämbete och för den apostoliska successionen.
Under dagen kommer många ortodoxa till kyrkan också
mellan gudstjänsterna för att få bikta sig
vid Herrens grav.
"Kom låt oss lovprisa den
minnesvärde Josef som i natten gick till Pilatus och
utbad sig allas liv: Ge mig denne främling som inte hade
någon plats där han kunde lägga sitt huvud.
Ge mig denne främling vars moder, när hon såg
honom hänga på korset, snyftande ropade och bad
i moderlig sorg: Ve mig, mitt barn! Ve mig mitt ljus och min
älskade livsfrukt! Idag går Simeons profetia i
templet i uppfyllelse, för ett svärd genomborrar
mitt hjärta!"
På kvällen förrättas
en gudstjänst där vi på ett hemlighetsfullt
sätt deltar i Kristi begravning. Med levande ljus i händerna
följer gudstjänstfolket gravikonen som nu bärs
i en begravningsprocession ut och åter in i kyrkan som
nu avbildar den heliga graven i Jerusalem. Kyrkfolket vördar
graven som smyckats med de blommor församlingsmedlemmarna
tagit med sig till denna och den föregående gudstjänsten.
Gudstjänsten vars texter tillhör de mest gripande
inom ortodox hymnografi är ca två timmar lång.
"Gråt inte över mig moder
när du i graven ser din son som du jungfruligt mottog
i ditt sköte. Ty jag skall uppstå och förhärligas
i härlighet. Utan ände skall jag såsom Gud
upphöja dem som i tro och längtan lovar dig."
Stora lördagen
På stora lördagens förmiddag förrättas
Basileios den Stores liturgi, en av de olika nattvardsgudstjänster
som firas av den ortodoxa kyrkan. I fornkyrkan utgjorde lördagens
liturgi den egentliga påskgudstjänsten och den
ortodoxa kyrkan har bevarat seden att under denna gudstjänst
byta kyrkornas liturgiska färg från fastetidens
svarta och violetta till påskens vita eller röda
med silver och guld.
Under den tidiga kristendomen var det också
vanligt att nya medlemmar blev efter en förberedelsetid
med studier och fasta upptagna i kyrkan under denna gudstjänst.
Ännu idag bär gudstjänsten spår av detta
genom den högläsning av långa gammaltestamentliga
textavsnitt som sker under stora lördagens liturgi. Gudstjänsten
är ca två timmar lång beroende på hur
många gammaltestamentliga avsnitt som läses.
'Nu må allt mänskligt kött
tiga och stå i bävan... för konungarnas konung
och herrarnas herre träder fram för att bli slaktad
och ge sig själv till föda åt de troende.
Framför honom skrider änglaskarorna med alla herradömen
och all makt, de mångögda keruberna, de sexvingade
seraferna som döljer sina ansikten..."
Påsknattens stora gudstjänst börjar med midnattsgudstjänsten
då Kristi gravikon bärs in i altaret och ställs
på altarbordet. Men redan från klockan 21.00 börjar
församlingsmedlemmar samlas i kyrkan för att hjälpa
med den högläsning ur apostlagärningarna som
fortsätter ända till påsknattens stora gudstjänst
som börjar 23.30.
Ikonostasens dörrar öppnas och
de stängs inte under hela påskveckan som ett uttryck
för att Kristus, "den nye Adam", genom sin
offerdöd åter öppnat himmelrikets portar för
den fallna värld som vid syndafallet utestängdes
från paradiset. Gudstjänstfolket står med
levande ljus i händerna och lågan till kyrkoljusen
bärs till församlingen från altaret. Kors-
och lyktbärare, ikonbärare, prästerna, kören
och hela församlingen beger sig ut från kyrkan
i procession likt de myrrabärande kvinnor som en gång
gick till Kristi grav och fann den tom. Ingen stannar kvar
i kyrkan vars belysning är släckt så att vi
verkligen går fram till den heliga graven. När
kyrkportarna slås upp är graven tom - gravikonen
syns inte, kyrksalen badar i uppståndelsens ljus, och
påskens festsång ljuder för första gången:
"Kristus är uppstånden
från de döda, med döden besegrade han döden
och åt dem som vilar i gravarna gav han liv!"
Så börjar festernas fest, Herrens
heliga påsk och påsknattens stora gudstjänst
som varar till ca 02.30. Påskens festsång sjungs
gång på gång på ett flertal språk
och med jämna mellanrum kommer prästen ut från
altaret och utropar: Kristus är uppstånden!
varpå församlingen svarar: Sannerligen uppstånden!
- även detta på många språk: Hristos
anesti! - Alithos anesti! (grekiska), Hristos Voskrese!
- Voistino Voskrese! (ryska), Kristus nousi kuolleista!
- Totisesti nousi! (finska). Även påskfestens
evangelietext (Joh. 1:1-17) läses på många
språk för att betona att den frigörelse från
ondskans och förstörelsens makt som Herrens uppståndelse
möjliggjort gäller alla i hela världen.
Den kanon som sjungs under påsknatten
har skrivits av den helige Johannes av Damaskus på 700-talet.
Gudstjänstens predikan är författad på
300-talet av den helige Johannes Chrysostomos, Konstantinopels
ärkebiskop. Denna predikan läses i alla ortodoxa
kyrkor världen runt på påsknatten:
"Ni som fastat och ni som inte fastat,
gläd er idag. Bordet är dukat, njut av det... Du
död, var är din udd, du dödsrike, var är
din seger? Kristus är uppstånden och du är
störtad. Kristus är uppstånden och demonerna
har fallit. Kristus är uppstånden och livet bor
ibland oss. Kristus är uppstånden och inte en enda
död finnes i graven..."
Under gudstjänsten välsignas också
mat som församlingsborna har tagit till kyrkan för
att äta på den fest som anordnas gemensamt efter
nattens gudstjänst. När den heliga nattvarden har
utdelats och gudstjänsten har firats tillända ger
prästen var och en ett ägg som symbol på uppståndelsens
under, det skenbart livlösa som ändå omsluter
livets gåva, och vi kysser varandra med påskhälsningen:
Kristus är uppstånden!
- Sannerligen uppstånden!
|
