|
Vår
tro
Grunden för den ortodoxa
kyrkans bekännelse är tron på Jesus Kristus
som vår Frälsare och Gud och hans uppståndelse
från döden. Apostlarna förkunnade glädjebudskapet
om den uppståndne frälsaren och kyrkan har sitt
upphov i denna bekännelse. Ordet ortodox betyder rättprisande.
Med detta vill kyrkan säga att den ortodoxa kyrkan än
idag förvaltar den tidiga kristendomens apostoliska bekännelse.
Den ortodoxa kyrkans
centrala dogmer är tron på den Heliga Treenigheten
- Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande - tre gudomliga
personer i ett enda väsen, samt tron på Kristus
som Guds inkarnation och därmed på hans två
naturer - gudomlig och mänsklig - två naturer i
en person.
Som alla kristna
samfund, betraktar den ortodoxa kyrkan bibeln som sin främsta
bekännelseskrift. Inom ortodoxin betraktas dock bibeln
snarare som en del av kyrkans tradition än som dess fundament.
Andra viktiga skrivna källor är de sju ekumeniska
konciliernas beslut, heliga fäders övriga skrifter
och sådana kanoniska dokument från ortodoxa lokalkyrkor
som vunnit inflytande över ortodoxin i hela världen.
Den ortodoxa kyrkan
delar den romersk-katolska kyrkans tro på helgon som
människors himmelska förebedjare och beskyddare.
Var och en av kyrkoårets dagar är tillägnade
några av de helgon som kanoniserats av den ortodoxa
kyrkan. Bland dessa intar Jungfru Maria en särskild position
som Guds Moder och Gudsföderska. Ur ett svenskt perspektiv
kan nämnas den svenska prinsessan Ingegärd som gifte
sig med fursten av Novgorod och som vördas under namnet
heliga Anna av Novgorod.
Den ortodoxa kyrkans tro formulerades under
de sju ekumeniska koncilier som samlades under kyrkans första
århundraden och kommer kärnfullt i uttryck i den
niceansk-konstantinopelitanska trosbekännelsen, den
enda trosbekännelse som godkänns av och används
i den ortodoxa kyrkan.
|
