CSG Logotype

Begravning

Frågor och svar om ortodoxa begravningar

Den ortodoxa begravningsgudstjänsten bygger på morgongudstjänsten vars bärande tema är uppståndelse från döden. Gudstjänsten utgörs av en dialog mellan prästen, läsaren och kören som i delar av gudstjänsten ger röst åt den avsomnade.

Begravningsgudstjänsten är identisk för alla som dött. Särskilda begravningsgudstjänster används för barn, präster och under påskperioden.

Här nedan har vi samlat de vanligaste frågor som ställs till oss inför begravningar.

Är begravningen privat?
Nej, alla gudstjänster i den ortodoxa kyrkan är öppna för alla att delta i.

Hur ska man vara klädd?
Det räcker att vara propert klädd i sobra färger, men behöver inte vara klädd i svart. Kvinnor kan bära en byxdress likväl som klänning eller kjol. Män och pojkar bär inte mössa eller annan huvudbonad i kyrkan.

Behöver kvinnor täcka håret under gudstjänsten?
Nej, kvinnor behöver inte bära någon huvudbonad under gudstjänsten.

Ska man sitta eller stå?
Man står under begravningen, gärna nära kistan, och håller bivaxljus i händerna. Församlingen förser besökarna med ljusen. Ljusen släcks och samlas in efter evangelieläsningen inför avskedstagandet av den avlidna.

Kan man välja egen musik till begravningen?
Nej, inte till begravningsakten, men till en efterföljande minnesstund kan man välja musikinslag efter eget önskemål om man vill.

Kan man begränsa de religiösa inslagen?
Nej, det kan man inte. En ortodox begravning är alltid en gudstjänst.

Blir det en kistbegravning?
Ja, alla begravningar i ortodoxa kyrkan är kistbegravningar.

Är kistan öppen under begravningsakten?
Det normala är att den avsomnade vilar i öppen kista. Ibland täcks ansiktet med en tunn duk. Den döda bär ett pannband med texten Helige Gud, helige Starke, helige Odödlige, förbarma dig över oss, en text som hänvisar till den Heliga Treenigheten och som sjungs av kören under gudstjänsten.

En död människa behöver man inte vara rädd för. Hon deltar i sin sista gudstjänst i världen, tryggt omgiven av sina nära och kära.

Behöver man ha med sig en handblomma?
Nej, det behöver man inte. Vid ortodoxa begravningar brukar man inte lägga någon blomma på kistan vid avskedstagandet.

Hur sker avskedstagandet?
De anhöriga och gästerna tar farväl av den avlidne genom att stiga fram till kistan och genom att göra korstecken. Många visar sin vördnad genom att buga till marken inför kistan. Det är brukligt att kyssa den ikon som den döda tar med sig till graven. Det också vanligt att röra vid den döda personen. Många välsignar den avlidna inför hädanfärden genom att göra ett korstecken ovanför den döda personens ansikte. När man lämnar kistan brukar man vända sig till de närmast sörjande och böja sitt huvud lätt inför dem för att visa sitt deltagande.

De deltagare som inte är ortodoxa är fria att ta farväl enligt sin egen tradition.

Hur sker gravläggningen?
Sker gravläggningen i direkt anslutning till begravningsgudstjänsten ledsagas kistan av kören, prästen och begravningsgästerna till graven. Är begravningsplatsen belägen längre bort från kyrkan förs kistan till kyrkogården ledsagad av bilar med prästen, kören och begravningsgästerna.

Vid gravläggningen sänks den avlidne i graven med ansiktet mot öster, varefter prästen och kören förrättar en kort andakt. Har blomsterkransarna inte lämnats redan i kyrkan, avslutas ceremonin med detta på kyrkogården. Det är brukligt att läsa högt texten i blomsterkransarnas band i samband med att de läggs vid graven.